Denna bok startade min matematiska resa runt 2003.
Jag har alltid haft ett jobbigt förhållande till matematik, inget ämne har fått mig att gråta, känna mig liten och värdelös så som matematiken har... Jag har aldrig förstått, aldrig fått förklaringar, bara Gör så här!
Så jag ville absolut inte höra talas om matematik i förskola, mina taggar var utåt kan jag lugnt påstå.
Då hamnade jag på en föreläsning om matematik i förskolan som rekommenderade denna boken, så jag beställde och började läsa... mest för att bli övertygad om att jag hade "rätt"...
MEN en helt ny värld öppnade sig, det handlade ju inte om "matematik" som jag tänkt mig, detta var ju något helt annat, något jag kunde relatera till. På detta sätt kunde jag ju se att matematik visst fanns och hade en plats i förskolan.
"Man inser att barn hela tiden lär sig om sin omvärld - en omvärld som i stor utsträckning kan låta sig beskrivas i olika matematiska begrepp, symboler och principer. För att börja förstå detta behöver barnen engagerade och kunniga pedagoger som hjälper dem att upptäcka matematiken och få en tilltro till sitt kunnande"(199:141).
"Det är barnets värld, strategier och möjligheter som vi vuxna måste upptäcka och följa i riktning mot samhällets mål, så som dessa formulerats i läroplanerna. Barn som deltar i en pedagogisk verksamhet, där det inte finns begränsningar för tanken, blir oftast barn som själva ställer frågor och funderar över olika saker i vardagen" (1999:140).
Dessa två citat beskriver själva kärnan i mitt sätt att se på matematiken i förskolan. Det är BARNET i centrum som i mötet med sin OMVÄRLD TILSAMMANS med ANDRA BARN och kunniga, engagerade, kommunikativa pedagoger, UPPLEVER och UTFORSKAR matematiken.
Idag har min matematiska resa fört mig till Magisterprogrammet i matematikdidaktik, långt från tårarna i matteböckerna och in i forskandets virrvarr av ny förståelse och kunskap.
Referens:
- Doverborg, Elisabet & Pramling Samuelsson, Ingrid (1999). Förskolebarn i matematikens värld. 1. uppl. Stockholm: Liber
Helt klart en bra bok, håller med
SvaraRaderaVilken spännande resa du har gjort! Känner så väl igen mig i din upplevelse av matematik. Senast förra veckan fick jag känna - jag är dum i huvudet på riktigt... jag är inte logisk och matematisk... Satt på en inspirationskurs i programmering för barn, ett program som heter Scratch - vi fick en enkel genomgång och fick sedan ett uppdrag att genomföra. Jag startade och kände att jag förstått i stora drag hur man skulle göra, testade och ingenting funkade och det for inte som jag programmerat. Jag försökte och försöket, frågade dem i samma bord som mig och tillslut frågade jag föreläsaren som kom och kollade. Jag hade gjort "rätt", men av ngn anledning funkade det inte vilket föreläsaren inte förstod. Han visade då en alternativ väg som jag testade som funkade. Men den känslan.... och sen känslan av att få bekräftelse av att jag ändå tänkte logiskt, men att det var programmet som inte responderade :) Tack för boktipset - ska titta närmare på den!
SvaraRaderaUlla-Karin