Tankar...

I gårdagens Fskchatt diskuterade vi förskola från 6 månader, den diskussionen tillsammans med ett nytt misshandelsfall av spädbarn i Nordvästskåne och egna erfarenheter kring tex hämtning av sjuka barn i förskolan får mig att undra ÄR DET EN MÄNSKLIG RÄTTIGHET ATT HA BARN? 

Måste man ha barn? Om nu livet innehåller så mycket annat så att tiden inte räcker till för att ta hand om ditt barn varför har du då barn? Är det en biologisk grej, eller kulturell eller ett måste? Är tanken på barn så självklar att vi inte reflekterar över och bedömer vår förmåga att ta hand om barn? 

Att få ett barn innebär ansvar, uppoffringar, tid och pengar, och det ger så mycket glädje och kärlek.

 I Sverige har vi föräldraförsäkringen som möjliggör att vara hemma med barnet första året längre om man sparar dagar...(vilket min ekonomi aldrig tillät).

Vi har en rättighet att arbeta deltid tills barnet är 8 år, vi har förskolor, barnbidrag, rätten att vara hemma när våra barn är sjuka, gratis skola osv osv  på det hela taget har vi ett samhälle som underlättat enormt för oss att ta hand om våra barn på bästa sätt.

Varför vill då föräldrar lämna barn sina barn tidigare? Varför jobbar de mer och längre dagar? Varför är man inte hemma med barnet när det är sjukt? 

Nu generaliserar jag grovt, jag vet att många med mig har gjort allt de förväntas, men jag ser en trend jag inte sett tidigare (har jobbat över 20 år i förskolan) trenden att annat är viktigare än barnet.

Barnen är vår framtid, det viktigaste vi har men om du inte tänker avsätta tid för ditt barn så bör du kanske avså från att skaffa barn helt och hållet eller vänta tills ditt liv tillåter dig att ta hand om ett barn. 

Är jag hård nu? Alla har vi ju olika förutsättningar i livet men en sak har vi gemensamt... Dygnets 24 timmar... De är lika många och långa för oss alla...