Äntligen alla mina hjärtan under mitt tak.

Att plötsligt befinna sig i en  situation som tvingar en att vara utan barnen skär i mig, det finns däremot inget annat sätt... Barnen har rätt till oss båda och det är vi vuxna som orsakat detta inte dom.  Det har varit en tuff förstavecka som varannan veckas mamma, men nu äntligen är de båda här och hunden med... Nu kör vi inget strikt varannan vecka, de får välja ganska fritt och utifrån aktiviteter, skoltider och annat som är viktigt när man är tonåring/ungvuxen. Så när de väl är här njuter jag tillfullo 

Imorgon inleds en vecka full av logistikproblem, kvällsmöten osv osv osv stålsätter mig och tar ett djupt andetag...