Skolans viktigaste och primära uppdrag borde vara individens lärande men ofta känner jag att förvaringsuppdraget och sorteringsuppdraget är mer framträdande...
Jag är mamma till barn som upplever sig bortsorterade och som upplever skolan som ett tvång... Att allt som oftast misslyckas sätter spår, Djupa spår som jag inte kan fylla ens med engagemang och kärlek i massor...
Vi får fantastiskt stöd från både speciallärare och andra lärare men det är ofta små saker som går fel och sätter igång processer som inte var det läraren tänkte sig... Jag är övertygad om att alla mitt barns lärare vill väl men ibland saknar förståelse för vad ett förfluget ord kan innebära...
Jag önskar en skola där alla individer känner glädje över förmånen att få lära, får uppleva kunskapens sötma och hur givande en positiv lärande spiral är. Där lärandet och kunskapen är i fokus och inte bedömningsverktygen.
Min mormor fick sluta skolan och börja jobba som ung och berättade ofta om pojken hon gått i skolan med som blev tvingad till högre utbildning, den min mormor inte fick och hur pojken önskade att de fått byta plats, senare fick hon som piga på hans föräldrars gård fick laga mat inför den studentexamen han aldrig lyckades ta...
Båda dessa ungdomar blev lurade på sätt och vis och jag förstår att mina morföräldrar har kämpat för att alla ska få gå i skolan och kunna utbilda sig... Men något har gått fel på vägen, för mitt barn ser inte detta som en förmån, utan uttrycker att mormor hade tur som slapp undan... Och då kan jag säga att vi föräldrar inte på något sätt baktalat skolan utan enträget kämpar för att våra barn ska värdesätta skolan.
Vi åkte och lyssnade på Petters föreläsning om språket! Barnen lyssnade, blev påverkade, kände igen sig och uppskattade hela föreläsningen. Kanske gav det hopp i det långa loppet men den omedelbara reaktionen var... Ta det lugnt mamma vi kan gå på komvux...
Och kanske är det halmstrået som vi ska klamra oss fast vid...
Barnen kan lära sig massor, de kan massor och kanske kommer vändningen som för ett annat barn på ett praktiskt gymnasium där barnet är "bäst i klassen" och njuter av ett nyfunnet självförtroende och en växande (men skör) självkänsla.
Skolan ska gödsla barns drömmar inte krossa drömmar...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar