#barnsröster

Jag deltog i slutet av förra veckan i konferensen Barns och ungas röster i utbildning. Det var mycket givande, tankeväckande och förvirrande... På #barnsröster kan man följa mina och andras tweets under konferensen.

På ett filosofiskt plan utmanades våra tankar kring människan som subjekt av Johan Dahlbeck. vi fick en historisk förankring från Jonas Qvarsebo. Vilken roll spelar rösten och hur förvaltas barns och ungas röster? Diskuterades av Maria Olson.

Gunilla Dahlberg pratade kring Ped dok som transformativ kraft, den föreläsningen gav så mycket men det processas fortfarande.... Jag hoppas kunna formulera mig närmre och mer ingående när mina tankar har landat.

Vi fick även ta del av några olika skolor och förskolors arbete, intressant och spännande. Det väckte nya funderingar och befäste också vissa funderingar sedan tidigare... Vissa av dessa funderingar tar jag vidare till Twitter där jag får mer input Tack alla ni som ger stöd i tankeprocessen.

Här kommer lite av de frågor jag formulerat

Vilka röster blir lyssnade till?

Vilka röster hörs?

Har alla röster samma möjligheter att bli lyssnade på, har de samma agens?

De som inte hörs?

Det kollektiva och det individuella hur möts de?

De vuxnas röster?

Medvetenheten?

Interaktion, vad vem blir den vuxne?

Projekt, hur organiseras och struktureras hela verksamheten? Alla barn?

Hur får vi det äkta i en verksamhet som styrs av yttre ramar tex ekonomi, styrdokument, kommunala förutsättningar.

Konsekvenser för barnen på längre sikt, hur möts förskolan med förskoleklassen? Har förskolan gett barnen redskap att lyckas i en fundamentalt annorlunda verksamhet.

Mycket som snurrar, många krockar, många frågor, jag utmanar än engång mina egna föreställningar, hur ska jag kunna sätta ord på mina tankar när de flaxar omkring. Jag svävar mellan flera olika inriktningar och kämpar med att hitta mig själv...